Ska vi prata om vad jag är eller om vem jag är?

november 20, 2016

inlagg

 

 

När någon frågar om jag är svensk eller iranier svarar jag: ja. Jag föddes i Iran och sprang som två-åring mellan min mormors hus och skyddsrummet under jorden. Växte upp i Sverige och sprang mellan att äta pizza med mina klasskramater i bomberjacka och rakade skallar till datasalen där vi hackade lärarnas mailkonton och spelade Counterstrike.

Jag är inte iranier. Jag är inte svensk. Jag är Navid. Och när jag 30 år gammal ser ett klipp när några politiker från Sverigedemokraterna talar om för komikern Soran Ismail att Sverige inte är hans land blir jag både ledsen och arg. När jag efteråt ser hur människor på sociala medier fortsätter kalla varandra för blatte, svenne, vänsterpack och jävla borgare blir jag både arg och ledsen.

Jag är inte antirasist och du är inte rasist. Jag är Navid och du är du. När vi inte förstår varandra så börjar vi kasta etiketter som Super Mario kastar sköldpaddskal. När vi debatterar med varandra lyssnar vi lika bra på varandra som Donald Trump lyssnar på sin Twitter-rådgivare. Det hjälper inte att göra varandra till ännu mer främlingar. Avstånden är stora nog som de är. Filterbubblor blåses upp och växer. Vi lever i parallella verkligheter och istället för att försöka förstå varandra mer och kliva in i varandras liv kliver vi längre ifrån.

Världen är inte svart eller vit. Det finns inga vi och dem. När du tror att du är anti-rasist bara för att det står på en pin på din skjorta har du fel. När du tror att en annan person är rasist bara för att den personen säger korkade, ogenomtänkta, känslofyllda eller konfliktskapande saker har du fel. Det finns lika mycket rasism i dig och mig som det finns i marscherande skinnskallar.

Om du tycker att jag är en idiot som skriver det här så vill jag be dig om en sak. Fundera på detta: tänk om du har fel. Tänk om det finns något värdefullt här som du missar för att du är upptagen med att vara arg på mig. Tänk om du är så upptagen med att tro på myten om vi och dem att du sätter punkt med ditt ”idiot!”. Att du slutar tänka. Vad händer om du fortsätter tanken? Om du följer den lite djupare? Lite längre?

När jag spelade golf med Jimmy Åkesson pratade vi om hip-hop. Fördomarna haglade. När jag frågade Stefan Löfvén om han ville spela golf och prata integration kom det fram att han hade enorma fördomar mot golf. Och mot Sverigedemokrater. När jag träffar antirasister snackar de skit om varandra, andra politiska aktivister och Sverigedemokraterna. När jag träffar en Sverigedemokrat snackar den skit om F!.

Jag är inte antirasist eller rasist. Jag är inte iranier eller svensk. Jag är inte SD eller S. Jag är inte som den eller den. Jag är inte med på uppdelningen. Jag är inte med på den separationen. Jag är inte med i spelet som spelas. Jag vägrar. Jag står med ena foten i ena och andra i andra. Jag står mellan väggarna. Jag vägrar säga vilket team. Jag vägrar säga vi eller dem. Jag står här tills jag inte är ensam längre.