Varje bord är en ö.

stallet_event

Du sitter på en restaurang och äter mat med dina kompisar. Ni är tio personer vid ert bord. Ni äter mat, pratar och har kul. Ni har beställt in mat ni tycker om, pratar om saker som ni tycker är intressanta och känner er trygga med de som sitter vid bordet. Lite längre bort sitter tio personer vid ett annat bord. Bakom er sitter ytterligare ett bord med tio personer. Restaurangen har sammanlagt plats med tio bord med tio personer runt varje. Personerna vid varje bord känner varandra. De äter mat de tycker om, pratar om saker de tycker är intressanta och alla känner sig trygga och bekväma med personerna vid sitt eget bord. Ibland sneglar du mot de andra borden och undrar vad människorna där borta tänker, känner och äter. Du viskar till en av dina vänner vid ert bord. Hon viskar tillbaka. Ni pratar om hur märkligt det är att personerna vid det andra bordet äter med händerna. Att de pratar lite väl högt. Ni viskar lite till om det andra bordet och sen återgår ni till ert samtal. I ögonvrån ser du hur personerna vid det andra bordet pekar mot er, pratar högt och skrattar. Ni gör det inte för att ni är elaka, rasistiska eller korkade. Ni gör det för att det är mänskligt.

Du väljer ett säte på bussen. Du väljer en plats i en teatersalong. Du väljer en sittplats på flygplan. Du väljer en stol vid ett bord i lunchmatsalen på jobbet. I skolan. Utan att tänka på det så väljer du att sitta med människor som är bekanta. Utan att tänka på det så väljer du att äta det du antingen känner till eller har hört av en vän är gott att äta. Utan att tänka så pratar du ofta om de ämnen som du och dina vänner brukar prata om. Utan att tänka så tänker vi inte och när vi inte tänker så gör vi som vi brukar. Du väljer inte bord. Bordet väljer dig. Du gör det inte för att du är elak, rasistisk eller korkad. Du gör det för att du är människa.

Ofta när vi pratar om integration så pratar vi om att de människor som precis kommit in på restaurangen eller anlänt till vårt land ska ta ansvar för att hitta en plats. Vi pratar mer sällan om att ställa sig upp från sitt eget bord och gå fram till bordet längst bort i lokalen och säga: hej, vilka är ni? Vad äter ni? Vad gör er ledsna? Vad inspirerar er?

Att det finns tio olika bord i en restaurang där tio olika grupper äter den maten de gillar, pratar om de saker de är bekväma med och bara umgås med varandra är inte integration. Att det finns 50 olika nationaliteter på en arbetsplats är inte per automatik integration. Att det finns 200 olika nationaliteter i ett land är inte integration bara för att den sittande regeringen säger att det är det.

Integration är något vi skapar tillsammans och inget du bara kan ha. Det är något du och jag aktivt gör varje dag. Om och om och om igen genom att bryta mot våra egna invanda mönster och beteenden.

Ordet integration betyder från början: när summan av delarna blir större än helheten. Det är alltså ett sätt att skapa något nytt av det vi har. Inte att förlora det vi kommer ifrån.

Du behöver inte sluta umgås vännerna vid ditt bord. Du behöver inte ge upp din identitet eller den du är. Du behöver inte sluta äta mat du tycker om, sluta pratar om saker som du tycker är intressant eller sluta vara du. Det enda du behöver göra för att bidra till integrationen är att vara nyfiken på vad mer du kan lära. Vad mer du kan tänka. Vad mer du kan äta, känna, utforska eller förstå.

Om du ställer dig upp från ditt bord och jag ställer mig upp från mitt bord så kan vi ta ett glas vin i baren. Vi kan prata om vad de pratar om vid vårt bord, lära känna varandra och förstå mer om oss själva, den andre och om världen. När vi druckit upp våra glas kan vi gå tillbaka till våra bord. Lite större. Lite klokare. Lite mer.

Vad händer om du lyssnar?

Lyssna

Lyssna.
Du behöver inte hålla med mig. Bara.
Lyssna.

Inte bara under sekunden som är din chans att börja prata igen, utan försök att lyssna för att förstå. Att lyssna betyder inte att du håller med mig i varenda ord jag säger. Att lyssna för att förstå en annan människa betyder inte att du sätter dina egna värderingar åt sidan. Det betyder att du kan tänka utanför dig själv och känna någon annans verklighet för bara några andetag. Det är inte bara för deras skull utan för dig själv också. De känner att någon har lyssnat på dem och faktiskt försökt förstå deras situation och du har breddat dina perspektiv ännu mer. Det vidgade din horisont lite till. Så lyssna.
Du behöver inte vara som mig. Bara var med mig. För några sekunder. Bara.
 Lyssna.

Jag vet att det finns många anledningar till att argumentera och debattera just nu. En massa saker sägs. Många beslut, strategier och ageranden i politiska, ekonomiska och globala sammanhang behöver ifrågasättas.
Vi säger dumma saker. Vi agerar själviskt. Vi rånar, dödar, våldtar och förstör. Vi skriker, ropar och snackar skit om varandra. Jag vet att det finns tusen anledningar till att vara arg och redo för att argumentera med varje person du möter. Men lyssna. Det är inte den enda vägen. En debatt är inte det enda sättet att prata med människor på. Du behöver inte hålla med mig. Bara.

Lyssna.
Jag vet att Trump stökar med din hjärna. Jag vet att IS skrämmer livet ur dig. Jag vet att världen kan kännas mörk, konstig och fientlig.
Men försök att lyssna. Inte bara på personerna som håller med dig. Inte bara på dina vänner. Inte bara på dem som delar din hudfärg. Inte bara på dem som tillber samma Gud som du. Lyssna på de som stör dig. Lyssna på de som gör dig arg. Lyssna på dem som inte håller med dig. Lyssna på personerna på andra sidan floden.

När vi levde i mindre samhällen så pratade vi alltid om de andra. Vi pratade om folket i den andra byn. De andra stammarna. Vi pratade och pratade och pratade om hur personerna på andra sidan floden inte var som oss. Hur de klädde sig annorlunda, pratade annorlunda och luktade annorlunda. De gjorde precis samma sak. De pratade om dig och folket i din by precis som ni pratade om dem. Alla pratade om varandra istället för med varandra. Och det gör vi fortfarande.
Så lyssna.

Om du har en känsla av att världen faller isär av segregation, polarisering och terror. Då behöver du lyssna. Människor behöver bli lyssnade på. För när du lyssnar på någon så ser du dem och vi behöver bli sedda. När du säger hej till mig så betyder det att du ser mig. När du frågar någon ”hur mår du?”- den enkla meningen innehåller så mycket mer information än bara tre ord. Det är ditt sätt att berätta att du bryr dig. Det är ditt sätt att få någon att känna sig sedd. Det är ditt sätt att korsa floden och sakta sudda bort konstigheterna mellan dig och en annan person.

Lyssna. Att säga ”hej” och ”hur mår du?” är en bra början, men vi behöver göra mer än så. Vi behöver mer än småprat och konversationsstartare. De är bara motorn som får rymdskeppet genom jordens atmosfär. För att utforska rymden mellan oss ännu djupare så behöver vi vara mer än bara konversationsstartare. Vi behöver
Lyssna.

Jag säger inte till dig, jag frågar dig. Kan du vara den som stiger utanför dina egna skor för att få någon annan att känna sig lyssnad på? Kan du vara den som frågar från en källa av nyfikenhet och för att förstå mer av världen? Kan du vara den som pratar med personen som alla andra har stämplat som idiot, rasist, homofob, sexistiskt svin, lantis, slödder, eller fundamentalist?
Jag frågar dig för jag tror att världen behöver dig. Facebook tycker att jag ska vara vän med personer som är precis som mig. Google visar verkligheten på ett sätt som passar mina värderingar perfekt. Floden växer sig större och snart kommer personerna på andra sidan att vara ännu mer främmande, ännu längre bort och känslan du har av att jorden är en mörk och fientlig plats kommer att bli starkare. Om du inte kan

Lyssna.

Att förstå människorna runt dig är också att förstå dig själv. Förstå att rasism, sexism, våld, mörker och dumhet är del av dig också. Det är anledningen till att det skrämmer dig så mycket. När du kommer i kontakt med människor som inte är som dig så kommer du också att komma i kontakt med okända sidor inom dig. De mörka ytorna på kartan kommer inte att vara så mörka. Folket på andra sidan floden kommer att visa sig i sin sanna natur. Du kommer att veta att de är människor precis som du. Människor som ibland känner sig små. Människor som ibland säger eller gör dumma saker. Människor som behöver bli lyssnade på. Människor som behöver bli sedda. Människor som kan och ofta vill ändra sina åsikter om något. Människor som gör sitt bästa. Precis som du. Och du kommer att veta detta. Om du
Lyssnar.

Och om du har kommit såhär långt i texten så vet jag att det finns något som talar till dig med. Om du läser den här meningen så har du lyssnat. Bara för några andetag. För några klick. Inte för att du behöver hålla med mig. Inte för att vi har exakt samma syn på världen. Eller på människor. Eller pengar. Eller politik.
Du har lyssnat för att du också vill förstå.

Vad betyder integration egentligen?

Segregation Integration Inclusion

Kompis. Vi behöver prata om integration. Sverige har sedan urminnes tider haft invandring både i form av människor som väljer att komma till vårt land för att studera eller jobba och människor som tvingas hit för att fly undan terror, krig och svält. Bara på senare tid har vi sett arbetskraftsinvandringen på 70-talet, krigsflyktingarna på 80- och 90-talen och vidare till idag då vi ser en blandning av anledningar till att lämna sitt hemland och välja Sverige som ny jord att plantera sina rötter.
Att människor kommer hit är i sig inte integration.
Att människor flyr eller lämnar sina länder är inte integration.
Att vi välkomnar dem till Sverige är inte integration.

För att förstå vad integration innebär behöver vi börja med att titta på de människor som kommer hit. Du kan inte kalla dem för invandrare. Du kan inte kalla dem för flyktingar. Du behöver lyfta blicken och förstå att det finns tusen anledningar till att lämna sitt land, tusen anledningar att välja just Sverige och ytterligare tusen sätt att komma hit. Du behöver förstå att det finns hundratals olika länder att komma ifrån, tusentals religioner och ytterligare tusentals städer att lämna. De människor som kommer hit har olika typer av värderingar, kulturer, utbildningar, bakgrunder, ideologier och religioner i bagaget. Ordet invandrare räcker inte längre. Du kan inte använda ett ord för att gruppera alla dessa människor.
Att vi kallar människor för invandrare är inte integration.

När människor väl har kommit hit har det funnits en stor välvilja från oss svenskar att hjälpa människor till utbildning, bostad och arbete. Vi har hjälpt hundratusentals människor att förstå de svenska systemen. A-kassa, CSN, föräldrapenning, bostadsmarknad, fackföreningar, försäkringssystem, välfärd, föreningsliv, folkbildningsrörelser, public service, allemansrätt, jämställdhet, mänskliga rättigheter. Alla dessa otroliga idéer och värderingar som gör mig så stolt över att vara svensk. Ett stödsystem som finns för att hjälpa människor att leva, må bra och bidra till vårt svenska samhälle. Det finns en del kritik mot hur våra system har fungerat och inte. Det finns en hel del fel att påpeka men också en hel del att berömma Sverige för.
Men det är inte integration. Kalla det assimilering. Kalla det etablering. Kalla det vad du vill men det är inte integration.
Att lära människor svenska språket, om den svenska kulturen och de svenska systemen är inte integration.

”I samhällsvetenskaper och politisk debatt brukas begreppet ’integration’ för att beteckna en förening av skilda delar till en större helhet. Ordet kan användas för att beteckna ett önskat mål eller tillstånd av enhet som man vill nå, men även de processer som kan leda till målet.” – Wikipedia.

Vi behöver prata om integration. Inte med en eller några personer. Inte med ett eller ett par partier. Inte utan folk som röstar på ett visst parti. Inte utan de som är missnöjda, arga och våldsamma. Inte utan den som inte vill. Vi behöver prata om integration med varandra. Med alla som lever i Sverige idag. Det betyder inte att vi behöver vara överens hela tiden. Det betyder inte att vi behöver hålla med varandra. Det betyder inte ens att vi behöver komma fram till ett svar. Vi behöver prata om integration med varandra och fortsätta göra det eftersom det är just det som är integration. Det är en pågående resa. Det är ett pågående samtal av delarna i ett samhälle, medborgarna i ett land. När våra partiledare och politiker utesluter vissa människor ur samtalet har de redan där misslyckats med integrationen. När våra journalister utpekar vissa delar av befolkningen som korkade eller som rasister har de där och då satt punkt för samtalet. När aktivister, medborgarrättskämpar och toleransbeivrare säger att alla får vara med men inte den och den så har de misslyckats med integrationen. Det är inte integration. Det är inte en förening av de skilda delarna. Det är en ytterligare separation av delarna. Det är att öka avståndet mellan delarna. Det är ett segregera, polarisera, dela upp.
Det är inte integration.

Det är först när alla människors röster blir hörda i ett samtal om vår gemensamma framtid som vi närmar oss något som kallas integration. Jag säger inte att det är lätt. Jag säger inte att det är smärtfritt. Jag säger inte att det blir utan konflikt eller friktion. Jag menar att samtalet om integration är just det: fyllt av sorg, känslor, frustration, ilska och smärta. Vi är människor. Vi bär på sorg. Vi bär på ilska. Vi bär på konflikter. I oss själva och mellan varandra. Samtalet om integration handlar inte om att undvika smärtan utan om att inkludera den. Att förstå att den finns och att den behöver höras och synas. Bara för att vi undviker att prata om något betyder inte att det försvinner. Tvärtom. Det vi inte pratar om kan vi inte heller hantera. Det som finns i det fördolda och i det kollektivt undermedvetna växer utan kontroll och med våld. Att Sverige ser ut som det gör idag och att de splittringar, våldsamheter och grupperingar som uppstår idag gör just det är till stor del för att vi inte har pratat med varandra. Det är ett resultat av att vi har stängt ute människor, struntat i att lyssna på dem och inte gjort dem till medskapare av ett gemensamt samtal. Det är inte integration.

Jag skriver inte det här för att göra dig hopplös. Tvärtom. Jag har så mycket hopp inom mig att jag håller på att gå sönder. Jag reser runt och träffar människor, företag och organisationer och märker av det enorma engagemang som finns. Jag märker av den enorma frustration som vi alla bär. Jag tolkar det som en längtan efter ett bättre Sverige. Jag tolkar det som en längtan efter att få drömma om någonting bättre.
Tänk dig hur mäktigt det är att vi inte har provat integration i ett av världens bästa länder. Tänk om vi skulle göra det på riktigt. Föreställ dig ett Sverige där du pratar med människor som inte tycker som dig. Föreställ dig ett Sverige där det är okej att tycka olika. Föreställ dig ett Sverige där vi tar konflikter, vågar bråka och gör det med respekt och för att vi vill bygga något starkare tillsammans. Föreställ dig ett Sverige där vi pratar för att göra oss förstådda och människor lyssnar för att förstå. Föreställ dig ett Sverige där integration inte är påtvingat på massorna av politiker utan något vi gör tillsammans för att vi alla vinner på det. Föreställ dig integrationens plussummespel, ett Sverige där vi tillsammans förstår vinsterna i att skapa ett land tillsammans. Ett land där föreningen av de skilda delarna blir större än helheten. Ett större Sverige. Ett starkare Sverige.  Men för att förändra samhället behöver vi förändra samtalet. Och det börjar inte i riksdagen. Det börja här. Med dig och mig.