Varje bord är en ö.

stallet_event

Du sitter på en restaurang och äter mat med dina kompisar. Ni är tio personer vid ert bord. Ni äter mat, pratar och har kul. Ni har beställt in mat ni tycker om, pratar om saker som ni tycker är intressanta och känner er trygga med de som sitter vid bordet. Lite längre bort sitter tio personer vid ett annat bord. Bakom er sitter ytterligare ett bord med tio personer. Restaurangen har sammanlagt plats med tio bord med tio personer runt varje. Personerna vid varje bord känner varandra. De äter mat de tycker om, pratar om saker de tycker är intressanta och alla känner sig trygga och bekväma med personerna vid sitt eget bord. Ibland sneglar du mot de andra borden och undrar vad människorna där borta tänker, känner och äter. Du viskar till en av dina vänner vid ert bord. Hon viskar tillbaka. Ni pratar om hur märkligt det är att personerna vid det andra bordet äter med händerna. Att de pratar lite väl högt. Ni viskar lite till om det andra bordet och sen återgår ni till ert samtal. I ögonvrån ser du hur personerna vid det andra bordet pekar mot er, pratar högt och skrattar. Ni gör det inte för att ni är elaka, rasistiska eller korkade. Ni gör det för att det är mänskligt.

Du väljer ett säte på bussen. Du väljer en plats i en teatersalong. Du väljer en sittplats på flygplan. Du väljer en stol vid ett bord i lunchmatsalen på jobbet. I skolan. Utan att tänka på det så väljer du att sitta med människor som är bekanta. Utan att tänka på det så väljer du att äta det du antingen känner till eller har hört av en vän är gott att äta. Utan att tänka så pratar du ofta om de ämnen som du och dina vänner brukar prata om. Utan att tänka så tänker vi inte och när vi inte tänker så gör vi som vi brukar. Du väljer inte bord. Bordet väljer dig. Du gör det inte för att du är elak, rasistisk eller korkad. Du gör det för att du är människa.

Ofta när vi pratar om integration så pratar vi om att de människor som precis kommit in på restaurangen eller anlänt till vårt land ska ta ansvar för att hitta en plats. Vi pratar mer sällan om att ställa sig upp från sitt eget bord och gå fram till bordet längst bort i lokalen och säga: hej, vilka är ni? Vad äter ni? Vad gör er ledsna? Vad inspirerar er?

Att det finns tio olika bord i en restaurang där tio olika grupper äter den maten de gillar, pratar om de saker de är bekväma med och bara umgås med varandra är inte integration. Att det finns 50 olika nationaliteter på en arbetsplats är inte per automatik integration. Att det finns 200 olika nationaliteter i ett land är inte integration bara för att den sittande regeringen säger att det är det.

Integration är något vi skapar tillsammans och inget du bara kan ha. Det är något du och jag aktivt gör varje dag. Om och om och om igen genom att bryta mot våra egna invanda mönster och beteenden.

Ordet integration betyder från början: när summan av delarna blir större än helheten. Det är alltså ett sätt att skapa något nytt av det vi har. Inte att förlora det vi kommer ifrån.

Du behöver inte sluta umgås vännerna vid ditt bord. Du behöver inte ge upp din identitet eller den du är. Du behöver inte sluta äta mat du tycker om, sluta pratar om saker som du tycker är intressant eller sluta vara du. Det enda du behöver göra för att bidra till integrationen är att vara nyfiken på vad mer du kan lära. Vad mer du kan tänka. Vad mer du kan äta, känna, utforska eller förstå.

Om du ställer dig upp från ditt bord och jag ställer mig upp från mitt bord så kan vi ta ett glas vin i baren. Vi kan prata om vad de pratar om vid vårt bord, lära känna varandra och förstå mer om oss själva, den andre och om världen. När vi druckit upp våra glas kan vi gå tillbaka till våra bord. Lite större. Lite klokare. Lite mer.

Vad händer med Sverige om det inte är synd om flyktingar?

Danish Police

Människor som flyr till Sverige. De överlever krig, tortyr, flykt, misstänksamhet, hunger och oro. När de väl är framme i vårt fantastiska land bemöts de vanligtvis på två olika sätt:
– Åh lilla vän. Vad hemskt. Nu ska jag hjälpa dig.
– Nej, vi har inte råd med dig. Du är en belastning.

Det svenska samtalet om migration och människor på flykt handlar antingen om misstänksamhet eller förminskande. Det finns såklart nyanser och enskilda fall eller situationer där människor bemöts som kapabla men de två stora samtalen vi har är antingen problematiserande eller skensolidariska.

Det problematiserande samtalet handlar om att människor som kommer hit är en belastning för vårt system, vår svenska välfärd håller på att kollapsa och det är invandrarnas fel. Om de inte hade kommit hit hade allt varit mycket bättre.

Det skensolidariska samtalet handlar om att det är synd om människor som kommer hit och att de behöver vår hjälp för att överleva. Deras liv ligger i våra händer och de kan varken språket, vet vad de vill eller känner till sina rättigheter.

Båda samtalen kommer egentligen från samma källa av arrogans och okunskap. Inget av dem hjälper i längden varken Sverige som land, oss som bor här eller de människor som nyligen kommit hit.

Jag vill bjuda in oss till att ha mer av det mänskliga samtalet. Samtalet som inte bara handlar OM de människor som kommer hit utan som är tillsammans MED de människor som kommer hit. Samtal som börjar med frågor som : vem är du, vad behöver du, vad vill du bidra med och hur skulle du vilja bidra till Sverige?

Människor är inte antingen passiva mottagare av bidrag eller av din volontärhjälp. De är människor som både kan ta emot och ge samtidigt. De är människor som kan vara både svaga och starka samtidigt. Som kan vara ledsna över döda släktingar och laga mat till sina barn under samma kväll. Som kan vara dåliga på svenska men ändå kunna tänka egna tankar. Verkligheten är inte svart eller vit. Vi är inte hjältar eller offer. Varke de eller du och jag.

Nästa gång du träffar en människa som precis kommit till Sverige så se vad som händer om du börjar med att ställa frågor istället för att komma med lösningar. Lyssna istället för att börja hjälpa direkt. Se vad du kan lära dig. Lyssna efter möjligheter att växa, kanske det finns något du kan lära dig av en person som överlevt tusen mil av mörker och skratt och död och liv och tröstlöshet och hopp. Kanske kan ni båda växa. Kanske kan ni hjälpa varandra att komma hem.

Golfa med Sverigedemokraterna, äta kattmat och hoppa fallskärm

Han berättade också om när tillvaron gick över styr efter att han varit utskälld programledare för Filmkrönikan i SVT:
– Jag började sova sämre och åt koffeintabletter för att komplettera mitt enorma kaffeintag. Efter ett tag började jag tugga rosenrot. Somnade vid midnatt och vaknade halv ett av att hela min lägenhet var förvandlad till ett akvarium. Hjärnan sov men kroppen var vaken. Jag fick tejpa för mina fönster med filmaffischer för att slippa se ut. Utanför flöt döda kroppar, färgglada fiskar och tecknade maneter runt. Jag ringde polisen tre gånger för att jag trodde att någon försökte bryta sig in i lägenheten.

Han tog sin upplevelse och gjorde musik av den. Resultatet blev karaktären Cobra Charlie och tio låtar på en skiva som fick heta: ”Jag kommer tappa det”.

Navid ledde under 2014 UR:s  omtalade dokusåpa Diktatorn. Han är föreläsare i kreativitet och initiativtagare till Samtalsaktivisterna i Malmö. Frontsångare i bandet Navid Modiri & Gudarna. Driver en kommunikationsbyrå som heter Doost. Var programledare för Frank i P3 och Filmkrönikan i SVT. Gick skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola. Drev prisade bloggen 365 saker du kan göra under 2009 där han gjorde saker han inte tidigare gjort och skrev om det.

– I mitt program ska jag prata om vad flykt har med kreativitet att göra, om hur jag med hjälp av Facebook vann en golfrunda med Jimmie Åkesson, hur jag fick en miljon bloggläsare  att äta kattmat och hoppa fallskärm, att jag nästan dog i en skogsdunge på en kursgård i Östergötland och hur mitt jobb handlar om att berätta för tusentals människor varje år om att världen är påhittad.