Ett av mina största problem med ordet mångfald är ett det är ett substantiv. Du kan inte göra mångfald. Det är inte en handling. Om mångfald var ett verb vore det lättare att prata om hur vi kan göra det, hur vi kan träna på det och hur vi kan bli bättre på det tillsammans. Men det är det inte. Det är ett substantiv. Ett abstrakt substantiv dessutom. Ett abstrakt substantiv som olika människor tolkar på olika sätt. Politiker pratar om mångfald. Företag pratar om mångfald. Rektorer pratar om mångfald. Men vad är det vi förväntas göra med det egentligen?

Om vi istället utgår ifrån att mångfald är resultatet av att vi gör något annat så vill jag låna din hjärna för ett par minuter och leka lite. För jag tror att vi skapar mångfald genom att öppna upp. Ju mer jag öppnar upp för det jag inte känner till, desto större mångfald av tankar, känslor, idéer och möten kommer jag att vara med om. Sen om det är bra eller dåligt är en annan fråga. Bra och dåligt är för övrigt en mänsklig konstruktion. När ett lejon fäller en gasell sitter inte ett gäng gaseller längre bort och pratar om gasellers rättigheter eller att det är bra eller dåligt. Det bara är. Naturen innehåller mångfald, en variation av arter, färger, kombinationer och fasetter. Naturen innehåller inte bara mångfald. Den är mångfald. Om det inte fanns mångfald skulle det inte finnas skillnader och olikheter. Då skulle ingenting existera.

Kommer du ihåg att jag sa att jag skulle låna din hjärna och leka med den? Lek då.

Mitt andra stora problem med ordet mångfald är att det ska behandlas med en sådan seriositet och distanslöshet. Det är svårt att skämta om det. Det är svårt att driva med det. Det är ett samtal och ett ämne som är fullt av känslor, konflikter, smärta och trauma. Men det är inte en anledning till att inte skämta om det. Det är just det som är anledningen till att vi måste skämta mer om det. När vi använder humor så skapar vi distans och när vi har distans, alltså avstånd, så kan vi se saker och ting för vad de är. Vi kan förstå hur mångfald hänger ihop med andra abstrakta begrepp som rädsla, kärlek och gemenskap.

Om mångfald är resultatet av att du öppnar upp och humor är ett sätt att få distans till dig själv och andra så bör en av de mest värdefulla förhållningssätten till att lära oss mer om mångfald vara det lekfulla. Att experimentera. Att utforska. Att leka.

Bara för att metoden är lekfull betyder inte att vi har skämtat bort resultatet. Men för att kunna leka behöver vi ha tydliga regler. Ju mer abstrakt ett ämne är desto tydliga struktur behöver vi när vi behandlar det. Lekar och spel har också regler.

Så vilka regler behöver vi ha i ett rum där vi tränar oss själva och andra i öppenhet?

Mångfald är ett ämne som i sig är tufft och utmanande. Det är fullt av trauma, smärta, konflikter och frustration. Det är ett abstrakt ämne med olika definitioner. Det är något vi behöver prata om och fokusera på om vi ska leva tillsammans utan att ha ihjäl varandra. För att på ett för många människor tryggt sätt kunna utforska mångfald på ett lekfullt sätt behöver vi vara överens om spelreglerna. Jag kommer inte att ge dig fem tydliga regler utan snarare bjuda in dig till att börja fundera på det tillsammans med mig:

Hur skapar vi ett land där vi lekfullt och tryggt kan utforska vad mångfald är?