”Istället för att killgissa, göra mig själv större eller viktigare så spärrar jag upp ögonen som en nyfiken och lekglad kanin och låtsas för en stund att jag inte har några åsikter, kunskaper eller idéer om vad som ska göras eller vem som ska göra det.”

 

När jag och min dotter leker så hittar vi ibland på karaktärer som vi låtsas vara för en stund. En av karaktärerna som Sigrid har hittat på att jag är råkar vara en kanin som säger: Jag vet ingenting.

När vi leker och Sigrid frågar kaninen vad den tycker om maten så svarar kaninen: Vad tycker jag om maten?
Sigrid svarar: Bra.
Då svarar kaninen: Jag tycker bra om maten.
När Sigrid frågar kaninen vad de ska hitta på så svarar kaninen: Vad ska vi hitta på?
Då svarar Sigrid: vi ska lägga pussel.
Kaninen svarar: Vi ska lägga pussel.
Då skrattar Sigrid.
Då skrattar kaninen och säger:
Nu är det roligt.

Även när Sigrid har gått och lagt sig eller vid de tillfällen när vi inte är tillsammans så behåller jag kaninens icke-vetande. Ibland när jag står på scen, svarar på ett mail eller får en fråga som jag inte kan svaret på så blir jag den icke-vetande kaninen. Istället för att killgissa, göra mig själv större eller viktigare så spärrar jag upp ögonen som en nyfiken och lekglad kanin och låtsas för en stund att jag inte har några åsikter, kunskaper eller idéer om vad som ska göras eller vem som ska göra det.

Jag tror att kaninen fyller en värdefull funktion. Den vill utforska och är orädd. Den är dum på ett sätt som gör den klok. Vet en ingenting så vet en inte heller vad en ska vara rädd för. En som inte vet någonting har också väldigt mycket mer att utforska, om det tillåts.

Vet du ingenting så vet du inte längre att du inte kan dansa salsa, och då kan du våga prova. Vet du inte att alla sverigedemokrater är rasistiska svin så kanske du ser en människa bakom. Vet du ingenting så ligger världen öppen för att tas reda på. Att lekas med. Att utforskas.