Jag har inte en dröm om fred på jorden. Jag tror att vi kan bättre än så. Att sprida en dröm om att vi ska ha fred på jorden är som att du och dina vänner bestämmer er för att målet med att umgås med varandra är att inte ha ihjäl varandra. Att ni ska vara överens och tillåta varandra att finnas.

Jag tror vi får sikta lite högre än så.

Drömmen om fred på jorden är en feg inställning till det ihopvikta segel i vår mänsklighet som är vår outvecklade potential. Att drömma om fred är en skam mot både oss, konceptet dröm och fred som den process det är. Fred är en väg, inte ett mål. Fred är ett förhållningssätt till ditt inre som gör att du också skapar det i ditt yttre. Att världen ser ut som den gör har till stor del att göra med att vi inte förhåller oss på ett fridfullt sätt till oss själva och varandra. Att vi fuckar upp världen är bara en effekt av det.
Jag har inte en dröm om fred på jorden. Jag tror vi kan bättre än så. Jag tror vi behöver sikta bortom freden. Freden är en vägg och vi behöver likt kapten Ahab sikta med harpunen och borra igenom valen, göra ett stort hål rakt igenom väggen för att se vad som är bakom. Jag förstår att det kan kännas olustigt att använda ett så våldsamt vapen som en harpun som en metafor för att prata om fred men jag utgår ifrån att den delen av din hjärna som hanterar symbolik och abstrakt tänkande är stark och vältränad, annars hade du slutat läsa vid det här laget ändå. Och kapten Ahab var mer än en kapten. Moby Dick var bortom val.

Att drömma om fred är att drömma om att vi ska komma till en plats där alla är överens genom att göra alla överens nu. Det i sig är en av de mest aggressiva och våldsamma akterna som finns. Eftersom det lättaste sättet att få alla att bli överens är att få dem att tycka som mig.
Utopia finns inte. Fred är inte en plats. Varken du eller jag kan slipa bort människors olikheter, friktion eller smärta.
Det enda vi kan göra är att med mjuka händer hjälpa varandra att komma hem i den känsla av osäkerhet det innebär att vara människa. Freden är en väg. Ett sätt. Inte en ändhållplats där vi alla ska kliva av.

Freden har blivit en grottväg på vilken vi målar gloriebärande Malalor och fredsviftande Mandelor. En dröm om en värld där unga kvinnor ska få studera utan att bli skjutna i ansiktet och där människor med några nyanser mörkare hy inte ska dödas av de poliser som får betalt för att skydda dem.  Är det din dröm? Har du verkligen spänt din båge nu? En värld där vi inte exploaterar sönder våra regnskogar på daglig basis och utrotar hela arter med djur. Är det drömmen?

Att sträva efter fred vore att göra oss mindre. Drömmar har som funktion att göra oss större. Få oss att sträva. Längta.
Få oss att sträcka på oss upp mot de knappnålsstora eldklot som vakar över oss och tänka att vi kanske en dag kommer att ta oss dit. Få oss att sträcka på oss när vi minns att anledningen till att vi överhuvudtaget finns idag var för att en av våra systrar ställde sig på bakbenen. Sträckte sig uppåt efter mer. Vågade drömma.
Freden kommer uppstå först när vi vågar längta bortom den. Jag har inte en dröm fred på jorden. Jag tror vi kan bättre än så.