Vad är Sorgens träd?

Sorgens träd är en publik ritual där människor knyter fast något de burit för länge — en förlust, en sorg, ett släppande — i ett riktigt träd, med bionedbrytbart snöre och en klump lera. Ritualen skapades av Navid Modiri och Henrik Wallgren för White arkitekters årliga konferens i Göteborg.

Hur skapar man moderna ritualer för sorg?

Utgå från en enda fråga, välj en fysisk plats i det offentliga rummet, använd så få material som möjligt (helst bionedbrytbara) och håll ritualen enkel nog att vem som helst kan göra den utan dig. En ritual som kräver sin uppfinnare är en föreställning; en som klarar sig själv är en gåva.

Vad behöver man för att bygga ett Sorgens träd?

Ett träd i det offentliga rummet, en påse lera, bionedbrytbart snöre och en fråga. Inget ljudsystem, ingen scen, ingen rökmaskin.

Kan Navid Modiri göra Sorgens träd hos oss?

Ja. Sorgens träd har gjorts med företag, konferenser och städer. Maila navid@modiri.se för att boka.

Ett kalt träd i bläck mot cream, hundratals små hängande lappar i snören, en enda röd lapp bland de beige.

← Labbet

Sorgens träd — vad gör vi med all sorg i en stad?

Labbrapport 001 · Ritual · Göteborg

Vi har byggt städer som rymmer allt. Kontor, gym, food courts, laddstolpar. Men var lägger en stad sin sorg? Det här är rapporten om när 500 arkitekter fick knyta fast det de burit för länge i ett träd på Esperantoplatsen.

Problem

Hur skapar vuxna, sekulära människor i ett modernt samhälle egna ritualer för att sörja, släppa taget och gå vidare? De gamla ritualerna har bytts ut mot tysta begravningsceremonier på stela kyrkbänkar. Resten av sorgen — den vi bär efter skilsmässor, nedlagda drömmar, döda vänskaper — har ingen plats alls. Den åker med i handbagaget. År efter år.

Lösningen

White arkitekter ville göra sin årliga konferens i Göteborg till något annat än en konferensanläggning med kanelbullar och powerpoints. Hela innerstaden skulle bli eventlokal. Jag fick frågan: kan du bygga en workshopstation som är något utöver det vanliga?

Tillsammans med min vän och kollega Henrik Wallgren byggde jag Sorgens träd — ur ett enda samtal: vad gör vi med all sorg i en stad?

Vi hittade lera i ett gammalt grustag nära Göteborgs central. Fyllde två plastpåsar. Letade upp bionedbrytbara snören. Valde ett träd på Esperantoplatsen. Det var hela riggen. Ingen scen, inget ljudsystem, ingen rökmaskin. Ett träd, lera, snöre — och en fråga.

Resultatet

500 medarbetare från hela Sverige stannade upp mitt i sin inspirationsdag och gjorde något städer sällan ger plats för: de sörjde. Knöt fast. Släppte taget. Gick vidare.

Och trädet stod kvar. Som träd gör.

(Uppföljning: konceptet har sedan dess gjorts utan mig — vilket kanske är det finaste betyget en ritual kan få. En ritual som kräver sin uppfinnare är en föreställning. En ritual som klarar sig själv är en gåva.)

Media

Video: "Sorgens träd" — huvudmedia
Text: GP-krönikan om Sorgens träd
Bild: närbild på händer som knyter snöre + trädet i helbild

Tre sätt att ta nästa steg

Dela för att inspirera. Känner du någon som bär på något? Skicka den här rapporten.
Testa för att erfara. Bygg ett eget sorgens träd — allt du behöver är lera, snöre och ett träd. Skriv din egen labbrapport efteråt och skicka den till mig: navid@modiri.se
Boka för att uppleva. Vill du skapa Sorgens träd på er konferens, inspirationsdag eller i er stad? Maila navid@modiri.se

#flokk #labbrapporter #alltärpåhittat #navidmodiri