12 ord som inte fanns förrän de behövdes

En som tror att samtalet är en aktivistisk handling. Inte debattören som ska vinna, inte moderatorn som ska hålla ordning — utan den som lyssnar för att förstå, skiljer på sak och person och vägrar stänga dörren. Aktivism med öronen.

"Jag är inte debattör. Jag är samtalsaktivist. Det är ett helt annat jobb."

När du inspirerar och instruerar två personer som inte vet om det att krama varandra. Ingen av dem bad om det. Båda mår bättre efteråt.

"De hade aldrig setts förut. Jag gav dem en göteborgskram — nu följer de varandra på allt."

Allt som är värdefullt här i livet — kärlek, föräldraskap, husdjur, kreativitet, äventyr — är både kul och jobbigt samtidigt. Alltså kubbigt. Ordet du saknat varje gång någon frågat "men är det inte jobbigt?" och svaret är ja, och underbart.

"Hur är det att ha valpar?" — "Kubbigt."

Ett misstag, isärskruvat: ett tag som missade. Inget mer. Den som gör ett miss-tag har alltså tagit — försökt, sträckt sig, greppat efter något. Nästa tag sitter kanske. Ordet gör om skammen till teknik.

"Det var inget misslyckande. Det var ett miss-tag. Jag tar om."

En själslig hjärtattack av tacksamhet. Kommer plötsligt, mitt i disken eller på cykeln: allt det här finns, och jag får vara med. Går inte att boka in. Går att öva upp mottagligheten för.

"Mitt i frukosten fick jag en tackattack. Fick sätta mig ner."

Att kooperativt koppla: sätta ihop två människor som borde känna varandra men inte gör det än, utan att vilja ha något för det själv. Motorn i alla flockar. Den som kooplar bygger mycel, inte pyramider.

"Du och Sara måste träffas. Jag kooplar er — sen kliver jag ur vägen."

Någon som hör av sig under svåra tider och stöttar dig i inboxen — men inte öppet så att andra ser. Ingen gilla-markering, ingen publik kommentar. Bara ett meddelande, rakt till dig, när det behövs som mest.

"Kommentarsfältet var tyst. Men inboxkompisarna bar mig genom veckan."

Motkraften till den inre kritikern. Rösterna där inne som hejar, tröstar och säger "bra tag!" när det missade. Kritikern har ofta fått namn och kostym — kompisarna förtjänar samma omsorg. Bjud in dem. Ge dem fikabröd.

"Jan-Olof fick sällskap. Jag har anställt inre kompisar."

Ett samhälle byggt på skam, drev och förnedring — i stället för samhörighet, flock och förlåtelse. Skamhället har många munnar och ingen famn. Motsatsen är inte ett perfekt samhälle. Det är ett förlåtande.

"Drevet är inte journalistik. Det är skamhällets folknöje."

Approprieringen och kommodifieringen av människors trauman och sår i en hyperkapitalistisk marknad. När det ömtåligaste vi bär blir råvara — content, kurser, klick. Ordet är obekvämt med flit.

"Alla säljer sin berättelse nu. Frågan är när berättandet blev traumaindustri."

En text från livets laboratorium: det här testade jag, här sprack det, det här lärde jag mig. Motsatsen till framgångssagan. Labbrapporten kräver inga resultat — bara ärlighet om experimentet.

"Det här är ingen krönika. Det är en labbrapport."

Något som injicerar pirr. En tanke, en människa eller en idé som får det att bubbla i bröstkorgen och håren att resa sig på armarna — fast åt det håll man vill. Vaccin mot likgiltighet.

"Allt är påhittat är en av de mest praktiska, positiva och pirrinjicerande livsattityder jag stött på."